Direktlänk till inlägg 19 juli 2007
sov nu du min lilla vän.
Första gången jag såg den lilla svarta katten var hos en människa som bodde trångt och det märktes på katterna där att de inte hade det okej. När jag fick hålla henne så kände jag direkt att hon inte kunde stanna där. Egentligen var det min vän som skulle ha en till katt men hon ändrade sig och då ställde jag upp och erbjöd henne ett hem. Så skygg men samtidigt full av kärlek och tillgivenhet. Det var som hon kände stor tacksamhet mot mig och hon sov hos mig varje natt. Jag älskade henne min Shane. Efter några månader tyckte jag synd om henne att hon var ensam. Vi var nere och hälsade på min brors katter (han har två) Dem gick bra tillsammans och då bestämde jag mig för att skaffa en katt kompis till henne. Sagt och gjort- jag åkte och hämtade två- en kompis ville ha en. Vi släppte ihop dem men det gick inte alls. Shane kände sig trängd av de nya katterna och inte alls samma som med de andra katterna. Då bestämde jag och min bror att vi skulle lösa det på bästa sätt. Vi bestämde att jag skulle ta de två nya och han skulle ta Shane, han tyckte så mycket om henne. Självklart var jag ledsen men jag kunde inte ge tillbaka de två kattungarna- för de skulle avlivas dagen efter vi hämtade dem egentligen. Han gav Shane ett bra och tryggt hem. Hon växte och kom ut ur sitt skal. Hon litade blint på Oscar och älskade honom.
Efter ett tag ville hon gå ut och i början var han med henne, men efterhand så blev hon modigare och vågade vara borta ett tag. Igår var inget undantag, hon ville ut och Oscar släppte ut henne. På kvällen gick han ut för att leta efter henne. Hon låg utanför hans fönster. Han såg direkt att något var fel, hon reste sig inte utan låg kvar. Han lyfte in henne och det såg ut som hon var i chock. Jag kom dit och såg på henne och vi bestämde att ringa veterinären. klockan 01.30 var vi hos veterinären och lilla Shane låg där på bordet och andades så tungt och kämpade. Gud vad det syntes att hon kämpade. Veterinären tog röntgen bilder och han sa att bäckenet var lite flyttat. Han berättade att antingen gick det tillbaka av sig själv och de lär sig leva med det och har inte ont eller också kan man operera. Han gav lite kortison mot svullnad och lite vätske ersättning. Vi gick hem och min bror var vaken med henne. klockan 07 kom jag dit och jag såg direkt att hon var värre... Hon låg under sängen och bara flämtade. Hon såg på mig med dina gula ögon och det var som hon bad mig att hjälpa henne, men jag kunde inte. Jag kunde bara ligga där med henne och klappa på henne och prata med henne. ibland skrek hon till i smärta. Min bror ringde Veterinären och nu var det en annan veterinär där som hade sett på röntgen bilderna. Han sa att bäckenet var trasigt och att hon led hur mycket som helst. Om han hade träffat henne på natten hade han avlivat henne, men istället hade hon legat i hur många timmar som helst och lidit, kämpat för sitt liv. Min bror fick gå dit och hon fick en spruta. Självklart var det en sån lättnad att veta att nu var det över, nu behövde hon inte ha ont längre. men smärtan att veta att hon låg så många timmar och bara kämpade det kan jag inte komma över..... det är omöjligt!
Veterinären trodde hon hade ramlat från hög höjd och landat på bäcket. Sedan hade hon tagit sina sista krafter att dra sig hem för att hon älskade min bror och hon visste att han skulle hjälpa henne. Jag kan inte ens förstå hur hon orkade släpa sig så långt med söndrigt bäcken. Jag önskar det var jag, jag kunde lidit istället, inte hon... Hon var ju bara 2år och hade så många år framför sig. Saknaden är så stor och vetskapen att hon led så kommer bli tung att bära. hon är verkligen saknad vår vän Shane, vår lilla modiga katt.
Dagen började med att min ena katt blev sur när jag tog sovmorgon så hon bestämde sig för att promt väcka mig. Släpade mig upp ur sängen och gav dem mat. omöjligt att somna om, typiskt! Försöker göra allt för inte tänka på Shane, men ibland kommer de...
Japp då har min kompis lyckats i ett svagt ögonblick från min sida att tvinga med mig på ett rave party. Hmm, jag måste varit full eller halvsovande när jag tackade ja till det. Min kompis är ju expert, hon har gått en himla massa år men stackars li...
Japp, då finns jag här på stora nätet. Egentligen knäppt att jag startade en blogg, har verkligen ett av Sveriges vanligaste och för det mesta tråkiga liv men det är nyttigt har jag hört att få ut tankarna. tankar är nämligen något som jag har gott o...