Japp, då finns jag här på stora nätet. Egentligen knäppt att jag startade en blogg, har verkligen ett av Sveriges vanligaste och för det mesta tråkiga liv men det är nyttigt har jag hört att få ut tankarna.

tankar är nämligen något som jag har gott om. De kommer hela tiden och jag har inre monologer och dagdrömmar- det är ett under att jag klarar att ha något umgänge med vänner och överleva typ 6 eller 7 jobb:)

 Jag kan  minnas många tankar o drömmar från när jag var liten. Men då hade man ju smått storhetsvansinne när man drömde om att bli prinsessa eller känd sångare(men det gör väl alla barn?!). fick ge upp dessa drömmar tyvärr, sjunger som en skata och någon prins har jag ju inte sett skymten av i mina kvarter. Men frågan är om drömmarna har blivit mer realistiska nuförtiden?! Något som är bra är ialla fall  att jag inte drömmer längre om "den perfekta kärleken" om DEN RÄTTA som ska komma och rädda mig från mitt trista liv och göra allt perfekt. Jag har insett om det är någon som ska rädda mig så får det bli mig själv. Men då kommer min Schizofrena personlighet in och förstör min vackra ego illusion. Jag är nämligen ena dagen min största hjälte- självsäker, klok och beslutsam. nästa dag så vaknar "andra Emma" upp och är en liten bitter, självplågande och tvivlande liten 14 åring som är övertygad om att alla hatar henne innerst inne. Det är jäklar i mig inte lätt att leva så ska ni veta och stackars min omgivning som måste höra på mig ena dagen säga- ja nu ska jag läsa till Arbetsteraput. Jag ger dem all fakta jag har googlat mig fram: måste läsa där och där i så många år. jag ska genast sätta igång med antagningsansökan. Och alla jublar och säger hur bra det är att jag satsar på något jag verkligen vill. dagen efter vaknar jag upp och börjar tänka: du lilla gumman, hur i helvete tror du att du ska klara univeristet när du knappt klarade av gymnasiet- du är ju helt galen! Så nästa gång frågar då min mamma eller någon vän hur det går med planerna om arbetsteraput och man får smått generad säga att man tänkt om (lite beroende vilken Emma som är framme) att antingen att man skiter i allt som har med universitet att göra eller också börja prata om ett nytt yrke som kommer bli perfekt o ge all googlade fakta om detta.

Shit, när man tänker efter är det ett under att alla står ut med en egentligen.

Förresten så om någon läser detta som inte känner mig börjar fundera på att ringa psykakuten så kan jag upplysa att jag i gymnasiet var hos en pyskolog. Satte mig i en stol och berättade precis hur jag tänkte o kände, tog kanske närmare 45 min att berätta. Efter detta tog psykologen ett djupt andetag och förklarade att jag var totalt normal, att alla kände och tänkte som jag. så, helt frisk och normal alltså...

 .... problemet är väl att jag måste döda en av mina personligheter bara. men hur är den stora frågan. kanske någon annan små Schizo person som kan svara mig hur man gör. Tacksam för svar snarast- måste ju ha gjort något innan gymnasie återträffen *ha ha ha*

nä nu är det slut på babbel från denna lilla flicka. kanske en sista fråga- vilken personlighet har gjort detta inlägg? fina priser att vinna;)

ps: jag menar inte att mobba folk med funktionshindret Schizofreni, det gör dem så bra i "Mina jag och Irene" så..

_________________________________________________________

Älskar förövrigt låttexter, inte hela utan stycken av dem. idag har jag snöat in på: timo Räisänens låt: Sweet Marie. älskar stycket: Were we still kissing when you knew that we were through? den är så jäkla talande för någon som är missnöjd i ett förhållande men för rädd för att gå så man fejkar och ljuger tills det en dag spricker och man måste gå för att inte själv gå under. fan akta er för kärlek, den spricker oftast och gör förbannat ont, både för den som blir lämnad o den som lämnar!

En kompis ringde mig och var besviken över en kille, tur att jag har massa absint här så vi kan supa skallen av oss och glömma världen för några timmar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dagen började med att min ena katt blev sur när jag tog sovmorgon så hon bestämde sig för att promt väcka mig. Släpade mig upp ur sängen och gav dem mat. omöjligt att somna om, typiskt! Försöker göra allt för inte tänka på Shane, men ibland kommer de...

Första gången jag såg den lilla svarta katten var hos en människa som bodde trångt och det märktes på katterna där att de inte hade det okej. När jag fick hålla henne så kände jag direkt att hon inte kunde stanna där. Egentligen var det min vän som s...

Japp då har min kompis lyckats i ett svagt ögonblick från min sida att tvinga med mig på ett rave party. Hmm, jag måste varit full eller halvsovande när jag tackade ja till det. Min kompis är ju expert, hon har gått en himla massa år men stackars li...